De europeiska arbetsmarknadsparterna UNICE/UEAPME, CEEP och EAY undertecknade sommaren 2002 ett ramavtal om distansarbete. Avtalet är en rekommendation som medlemsstaterna har tre år på sig att genomföra. I Finland genomförs ramavtalet genom ett dokument som undertecknats av centralorganisationerna på arbetsmarknaden.
Med distansarbete avses arbete som kunde utföras i arbetsgivarens lokaler, men som organiserats så att det regelbundet utförs någon annanstans med hjälp av informationsteknik. Distansarbete ses också som en möjlighet att modernisera organiseringen av arbetet och förena arbete och privatliv.
Centralorganisationerna anser att principerna i ramavtalet, som står i samklang med den finska lagstiftningen, är viktiga. På distansarbetare tillämpas samma lagstiftningsnormer som på andra arbetstagare med vissa begränsningar som framgår av arbetarskyddslagstiftningen.
På arbetsplatserna kan ändå förekomma tolkningsproblem och ovisshet om tillämpningen av lagstiftningen. Man måste försöka eliminera detta för att distansarbetet ska kunna utnyttjas fullt ut och för att den flexibilitet och trygghet som eftersträvas i ramavtalet ska kunna nås. Arbetsmarknadens centralorganisationer har med beaktande av ramavtalets principer och Finlands lagstiftning gjort upp en förteckning över frågor som bör beaktas när man i enskilda fall kommer överens om distansarbete.
21.12.2010 17:03